Metabloggning #3 – Poänglös ångest!

I går pratade jag med en arbetskamrat om prestationsångest och bloggande. Hon har två blogghistorier bakom sig och avslutade dem med ångest som motiv. Det handlade om att hela tiden få till en bra knorr, menade hon.

Hon har en poäng, helt klart. Mina tidigare bloggar somnade stilla in just på grund av prestationsångest. Det kunde ta flera timmar att skriva det enklaste inlägget. Och då var jag ändå väl medveten om att inte en jävel läste det som skrevs. Men det är väl så när man träder ut i offentligheten med sina alster. Man vill gärna verka som en smart och välformulerad skribent. Om inte annat vill man inte framstå som en idiot.

Nu känns det skit samma. Knorr eller inte knorr. Märker jag att ett inlägg tar längre än fem minuter att skriva åker det i papperskorgen. Vem har tid att ägna timmar åt ett ynka inlägg? Vill någon tycka att jag saknar poäng eller rent av är en idiot är det fine. Det känns i alla fall bra mycket bättre än döden, något som detta offentlighetens monster tydligen riskerar.