söndag 13 april 2008

Metabloggning #3 – Poänglös ångest!

I går pratade jag med en arbetskamrat om prestationsångest och bloggande. Hon har två blogghistorier bakom sig och avslutade dem med ångest som motiv. Det handlade om att hela tiden få till en bra knorr, menade hon.

Hon har en poäng, helt klart. Mina tidigare bloggar somnade stilla in just på grund av prestationsångest. Det kunde ta flera timmar att skriva det enklaste inlägget. Och då var jag ändå väl medveten om att inte en jävel läste det som skrevs. Men det är väl så när man träder ut i offentligheten med sina alster. Man vill gärna verka som en smart och välformulerad skribent. Om inte annat vill man inte framstå som en idiot.

Nu känns det skit samma. Knorr eller inte knorr. Märker jag att ett inlägg tar längre än fem minuter att skriva åker det i papperskorgen. Vem har tid att ägna timmar åt ett ynka inlägg? Vill någon tycka att jag saknar poäng eller rent av är en idiot är det fine. Det känns i alla fall bra mycket bättre än döden, något som detta offentlighetens monster tydligen riskerar.

torsdag 10 april 2008

Interaktivitet dödar!

Som återuppstånden bloggare lever jag visst ett farligt liv. Svenska Dagbladet skriver i dag om två amerikanska bloggare som drabbats av hjärtinfarkter. Enligt deras familjer som följd av de livsstilar just bloggandet skapat. Ett ganska märkligt kausalt resonemang. Men två svenska psykologer ger en mer nyanserad analys. Bland annat menar de att webbens gränslöshet och offentliga karaktär kan öka stress. Bloggarna drivs till att hela tiden producera mer innehåll, vara pålästa och interagera med sin publik. Något som alltså kan straffas med döden!

I framtiden möts vi kanske av små varningstexter på webben, med Socialstyrelsen som avsändare: "Interaktivitet dödar" och "Bloggande är beroendeframkallande och kan skada din hälsa allvarligt" är mina förslag. Finns det någon lobbygrupp som kan driva detta?

måndag 7 april 2008

Reklamforskning blir reklam om reklam


Flash-annons från resume.se 2008-04-07

Ibland kan det vara svårt att se några direkta genomslag av akademisk forskning i samhället. Men just i dag var det precis tvärtom. Min före detta lärare och numera goda vän, Marie Grusell, disputerade för några veckor sedan med avhandlingen Reklam – En objuden gäst? Nu ligger resultaten ute på webben, för allmänhetens beskådan, i form av annonser för annonsering. Ganska kul att se!

Human Relations

Jag har aldrig förstått mig på HR-personer. Ok, jag fattar att stora byråer och motsvarande har svårt att klara sig utan. Men det är en jäkla skillnad mot att ha kontakt med personer som faktiskt jobbar med det man själv vill ägna sig åt. Med gemensama referenspunkter blir kontakterna mycket mer givande, och man uppnår ofta samförstånd.

När jag varit i kontakt med HR-personer lägger man ofta på luren med ett eller flera frågetecken: "Men vänta nu, förstod hon vad jag menade? Och vad menade egentligen hon?" (Ofta en "hon".) Det är ju ett slags filter i kontakten med organisationen, på gott och ont. Helst av allt vill jag bara gå in till VD:n, explodera i fem minuters självförtroende, ge honom eller henne en mental kram och marchera ut.

I morgon ska jag ringa till en person med flera gemensama referenspunkter. Det ser jag fram emot!

söndag 6 april 2008

Eldstorm

Jag och Michael gjorde en film i dag. Helt spontant. Den handlar om konsten att bygga upp förväntningar, men inte uppfylla dem. Youtube i ett nötskal.

lördag 5 april 2008

JKL på Youtube

Kommunikationsbyrån JKL har fans på Youtube. Go JKL!

fredag 4 april 2008

Metabloggning #2 - Interaktivitet?

Ett och ett halvt dygn har förflutit sedan jag startade den här bloggen och jag krisar redan.

Varför är det sådan uppståndelse kring det här med interaktivitet egentligen? Än i dag stöter man på nyskrivna och seriösa artiklar där deliberationsvurmare spår den interaktiva förlösningen på internet. I sammanhang av Public Relations och marknadsföring talar man om dialogens möjligheter i detta "nya multimedium". Men det är ju inte nytt. Och någon interaktiv förlösning som på avgörande vis rubbar den representativa demokratin kommer inte äga rum. I alla fall inte med de referensramar vi har i dag.

Jag menar inte att interaktivitet är oviktigt att diskutera, snarare tvärtom. Men är det inte dags att tagga ner förväntningarna en smula och inse att människor i allmänhet inte är speciellt intresserade av att agera sändare? I alla fall inte i den utsträckningen som vi skulle önska. Och även om ett intresse går att väcka finns det andra fundamentala hinder att hantera. Tid till exempel.

Dessutom finns det inget som säger att utvecklingen måste gå mot mer interaktivitet. När internet var nytt och hett ute i stugorna minns jag att man producerade själv för att ingen annan gjorde det. En fundamental skillnad mellan då och nu är alla människor som faktiskt får betalt för att producera innehåll - och dessutom gör det bra! Fortsätt gärna att prata interaktivitet, men skippa de högtravande förväntningarna.

Habermas på Facebook!

Nu har Jürgen Habermas accepterat min vänförfrågan på Facebook. Det pirrar i hela mig. Men vad ska vi prata om? Jag vet ju egentligen ganska lite om hans idéer, och ännu mindre kunna hitta intressanta vinklar för en givande diskussion. Dessutom lär han ju föredra tyska. Shit, det här är som att dricka eter, kolla på Polisskolan IV och prata om den med Ingmar Bergman.

1000 apor behöver målvakt

Skämt eller inte? Humorsajten 1000 apor söker en ansvarig utgivare. Underbart! Den ansvariga utgivaren ska hantera "utmanande responser och eftermälen" och bland annat vara "Stresstålig och förmögen att hantera situationer då det 'bränner till'". Haha!

Strunt samma om det är skämt eller inte - det är skitkul!

torsdag 3 april 2008

Offentligheten

Jag är ganska nöjd med att ha norpat Offentligheten som blogspot-adress. Lite nördigt kanske, men Haberbas skulle nog tycka det var lite kul om han visste. Undrar om Habermas använder e-post förresten? Han har ju tydligen tagit till sig PowerPoint, så varför inte e-post. Det vore kul att maila lite med honom.

Uppdatering: Nu har jag skickat en request till Habermas på Facebook istället. Det känns overkligt på nåt sätt. Men han har ju bild på sig själv, och flera tänkvärda citat. Vi får se hur detta utvecklar sig. Spännande!

Vad hände med bumper-stickers?

Jag saknar bumper-stickers. Det är helt klart en underskattad reklamform och något som fler borde ägna sig åt. Efter ett par års bilkörande i Göteborg är jag till exempel helt övertygad om att E20 måste byggas ut till motorväg. Nu! Och det är inte för att jag kört speciellt mycket på E20 - snarare för alla dessa bumper-stickers.

Till min förtjusning hörde jag att Volvo hakar på "stickerstrenden", en trend som för övrigt gått mig förbi. Tyvärr handlade det inte om bumper-stickers, utan om fula plastfilmer som man ska klistra på sin bil. Den som önskar sin C30 zebramönstrad ska tydligen kunna få det. Skitfult!

Om att ta vara på uppmärksamhet: fallet Kräk-Eva

Alla minns väl Youtube-klippet med Eva Nazemson, tjejen som kräktes i det direktsända programmet Nattliv. I dag skriver Resumé att Kräk-Eva har fått ett nytt programledarjobb, för en konkurrerande kanal men i ungefär samma format som tidigare.

Nu är det inte så fantastiskt att hon bytt jobb. Det är knappast något större karriärsteg att gå från ett spelprogram till ett annat. Men det intressanta är ändå hur Kräk-Eva har tagit tillvara på uppmärksamheten. Hon hade lika gärna kunnat gå under jorden och vägrat prata om den direktsända incidenten. Det hade nog jag gjort. Istället har hon förekommit i alla möjliga sammanhang, och öppet och glatt pratat om sin berömda kaskadspya.

Jag tror visserligen, liksom Eva själv, att namnet Kräk-Eva är något som kommer hänga kvar livet ut, på ett eller annat sätt. Men samtidigt har hon förvaltat uppmärksamheten föredömligt och kommer med största sannolikhet ha stor nytta av det i sin fortsatta karriär. Även om det inte ramlar in storslagna erbjudanden har hon trots allt inte förlorat redan inhämtad mark. Och hon har ju definitivt gjort sig ett namn.

Ragga jobb

Promenaden hem från skolan i dag ackompanjerades av tankar om vilka slående likheter det finns mellan att söka jobb och ragga. I synnerhet gäller detta mina målsättningar: Att få ett jobb inom kommunikationsbranchen och lyckas etablera en bestående relation med det motsatta könet. Man tar kontakt, presenterar sig och sina positiva egenskaper; försöker skapa nyfikenhet, attraktion och hitta gemensamma nämnare med mera.

Naturligtvis finns det viktiga skillnader. I det ena fallet är det till exempel osmart att betona sina tidigare erfarenheter och meriter. I det andra fallet är det dumt att försöka få till en intim final efter en träff. Men jag tror ändå att likheterna är fler än skillnaderna, i alla fall när det gäller mina målsättningar.

Metabloggning

Jag har alltid betraktat mig själv som en early adopter, inte minst i sammanhang av datorer och internet. Till exempel ägnade jag mig åt fildelning och hemsidor redan i mitten av 1990-talet. När ISDN och frames i html slog igenom var min pionjärtid redan förbi, och jag började intressera mig för andra saker.

Men det här med bloggar alltså. Jag har varit skeptisk till varenda blogghype som har drabbat oss. Vem orkar läsa? Och vem orkar skriva?

Några gånger tidigare har jag gjort tappra försök att behålla en kontinuitet i skrivandet, men det har inte funkat. Och ingen läser ju vad man skriver ändå. Vi får se hur det går den här gången...