Det Bloggmode förhoppningsvis kan förklara för vuxna människor är att bloggar är precis som vilket annat media som helst. De fungerar exakt som en tidning. Det är olika människor som står bakom dem (ibland flera) med olika smak som skriver om olika saker. Vissa är råkommersiella medan andra aldrig skulle göra ett samarbete med ett företag. Modebloggar är inget undantag.Det är ett galet påstående. Visst, det är olika människor som står bakom bloggarna. Det finns en variation i smak och ämnen. Vissa är kommersiella, andra är det inte. Men det är ju självklart! Vem tror att bloggsfären är homogen vad gäller sammansättning, smak och ämnesval? Vem tror att incitamenten är de samma för alla som bloggar?
Men bloggar är inte som vilken annan media som helst. Bloggar fungerar inte exakt som en tidning.
Bloggen är det bästa exemplet på den medierade kommunikationens allt mer suddiga gränser mellan avsändare och mottagare. I de mer traditionella medierna har journalisterna varit avsändare och mediets publik mottagare, och så är det i grova drag fortfarande. Men principerna för bloggsfären är annorlunda. Här agerar många aktörer med dubbla roller, och den som är sändare enda stunden är mottagare i en annan. Vem som helst kan läsa, vem som helst kan skriva.
Kommunikationen är på så sätt betydligt mer symmetrisk (eller erbjudes åtminstone vara det), något som hyllas med stora ord av många aktörer inom till exempel Public Relations. Men betydligt mer relevanta effekter i sammanhanget är förändrade relationer mellan avsändaren och dess omgivning. Journalistiska ideal, arbetssätt och logik, beroende av subventionerad bevakning och bearbetning med mera blir utmanade av en bloggande multitud. Kommersiella eller inte spelar mindre roll. Den medierade kommunikationens spelregler har förändrats radikalt. I alla fall på den här arenan. Och för vuxna människor betyder det jättemycket.
Detta är ett exempel på varför Nina Åkestams likhetstecken mellan pluralism och pluralism är galet. Men det är också en av de viktigaste förklaringarna till varför bloggar bemöts med förvirring och till och med oförstånd hos vuxna människor.
5 kommentarer:
Det är väl snarare ett sundhetstecken att journalisters monopol på offentlig publikation av nyheter och åsikter utmanas av "vanliga" människor? Utbud och efterfrågan, bloggarnas framfart bygger på att det finns ett behov av fler nyhetsrapporteringar i samhället som människor vill läsa än att enbart vara förpassade till tidningars nyhetsvinkling.
Lovisa
Jag har inte påstått att det är osunt. Men jag köper heller inte din analys.
De ökade möjligheterna för vem som helst att publicera innehåll, som Internet har gett oss, leder till ett minskat behov av medialisering. Det kan ses som positivt utifrån de pluraliserande effekterna du är inne på.
Men å andra sidan finns det ju positiva funktioner med journalistik som riskerar att gå förlorade. Kontroll av källor, granskning med mera. Jag menar inte att journalistik som fenomen vilar på sin dödsbädd, men den kommunikation som frikopplas mediernas processer riskerar uppenbart att sakna fundamentala journalistiska kvalitéer.
Vidare har jag svårt att se bloggarna som rapportörer i konkurrens med traditionella nyhetskanaler. Men det är en trasslig diskussion jag inte ger mig in på nu.
Jag håller med om att det finns en risk för att trovärdigheten i nyhetsrapporteringen urholkas när vem som helst kan publicera nyheter på webben utan att säkra källor osv.
Å andra sidan finns det en utbredd kritik mot nyhetsmedierna för deras förvisso källsäkrade men ibland snedvridna vinkling av nyheter, varför då många väljer bloggar som ger en annorlunda syn på samma händelse, ex kriget i Gaza.
Hej Björn,
det jag menade med mitt inlägg var att bloggar är som tidningar i hur man bör approacha dem för att tjäna pengar. Och jag tycker inte alls det verkar självklart för alla - många likställer blogg med Blondinbella. Faktiskt. Människor som har betalt för att förstå media gör det och jag stöter på det dagligen i mitt jobb.
Sen har du naturligtvis rätt i att bloggar skiljer sig från tidningar på vissa sätt. Men jag tycker att den gränsen håller på att suddas ut, när tidningar har kommentarsfunktioner och Twinglylänkar, när journalister bloggar och när bloggare blir en del av tidningsredaktionen. För att inte tala om alla tidningar som kör egna bloggportaler för att kunna införliva bloggarnas innehåll i tidningen.
Man kan tjäna pengar på olika sätt. Mitt exempel gäller en strukturell och fundamental skillnad mellan traditionella medier och bloggar. Och den skillnaden är avgörande oavsett vilket sätt man väljer att närma sig dessa nyare kommunikationskanaler.
Det är en svår diskussion, men min poäng var också att visa på en orsak till varför det är svårt att förstå bloggar - just utifrån perspektivet gammelmedia vs. nya medier. De människor du träffar, som får betalt för att förstå medier, drabbas av samma förvirring du och jag måste utstå. Men det finns trots allt vuxna människor med koll på mer än Blondinbella, på mediebyråerna till exempel.
Och... visst håller gränserna på att suddas ut på flera sätt. Precis som du påpekar. Det blir lite virrigt. Men gammelmediernas agerande nu är ju faktiskt ett typexempel på bransch som har förstått potentialen i bloggarna, och som agerar för tjäna pengar på dem. Även om de tillåter Blondinbella lite väl mycket exponering ;-)
Skicka en kommentar