Att slänga sig med demokrati

På tal om det här med demokrati och medier igen. Jag har grunnat på ett numera halvfärdigt resonemang som måste skrivas ner.

Problematiken är förhållandevis allmängiltig och går ut på att många väljer att gripa efter en demokratisk diskurs när det passar, utan att för den delen lyckas förankra sina åsikter speciellt väl. Jag tänker till exempel på den typiska kommunpolitikern som kommenterar "det ungdomliga oförståndets politik". Reclaim the streets till exempel. Odemokratiskt - brukar de hävda, kommunpolitikerna. Sedan inte mycket mer.

Men vinkeln på mitt nuvarande resonemang berör mediernas förhållande till demokrati. På samma sätt som den typiska kommunpolitikern har medierna en tendens att gripa efter den demokratiska diskursen när det passar, ofta med en fattig förankring. Ta till exempel debatten om de politiska partiernas "rätt" till politisk tv-reklam. Det anses på sina ställen vara odemokratiskt att Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ med flera inte får köpa reklam i Tv4. Man saknar förmåga att problematisera det på konstruktivt sätt, men behandlar trots allt missgynnandet som en avgörande demokratisk knäckfråga.

Samtidigt ignorerar man ofta demokratiska problem och hyllar rent av odemokratiska institutioner. Ta monarkin till exempel - hur väl faller ett kungahus ut i en drabbning med demokratiska ideal? Hur ofta belyser medierna problematiken med monarki och demokrati?

Förvisso kan man hävda att monarkin i Sverige har en så svag ställning att statsskicket i praktiken är republik. Därför är det inget reellt problem för demokratin. Men å andra sidan kan man ju hävda att såväl Sverigedemokraterna som Feministiskt initiativ har så pass svag ställning i både opinion och mandat att de i praktiken inte har något inflytande. Därför är det inget reellt problem för demokratin att exkludera dem.