Jag studerade tärningen. Sannolikheten för ettan uppåt var bara en på sex, likaså sannolikheten för en trea. I fallet av en etta skulle jag ta tag i den förbannade disken som gnagt mitt samvete i flera dagar. Om tärningen visade en etta skulle jag börja blogga igen.
Disken får klara sig till i morgon.
torsdag 21 augusti 2008
söndag 13 april 2008
Metabloggning #3 – Poänglös ångest!
I går pratade jag med en arbetskamrat om prestationsångest och bloggande. Hon har två blogghistorier bakom sig och avslutade dem med ångest som motiv. Det handlade om att hela tiden få till en bra knorr, menade hon.
Hon har en poäng, helt klart. Mina tidigare bloggar somnade stilla in just på grund av prestationsångest. Det kunde ta flera timmar att skriva det enklaste inlägget. Och då var jag ändå väl medveten om att inte en jävel läste det som skrevs. Men det är väl så när man träder ut i offentligheten med sina alster. Man vill gärna verka som en smart och välformulerad skribent. Om inte annat vill man inte framstå som en idiot.
Nu känns det skit samma. Knorr eller inte knorr. Märker jag att ett inlägg tar längre än fem minuter att skriva åker det i papperskorgen. Vem har tid att ägna timmar åt ett ynka inlägg? Vill någon tycka att jag saknar poäng eller rent av är en idiot är det fine. Det känns i alla fall bra mycket bättre än döden, något som detta offentlighetens monster tydligen riskerar.
Hon har en poäng, helt klart. Mina tidigare bloggar somnade stilla in just på grund av prestationsångest. Det kunde ta flera timmar att skriva det enklaste inlägget. Och då var jag ändå väl medveten om att inte en jävel läste det som skrevs. Men det är väl så när man träder ut i offentligheten med sina alster. Man vill gärna verka som en smart och välformulerad skribent. Om inte annat vill man inte framstå som en idiot.
Nu känns det skit samma. Knorr eller inte knorr. Märker jag att ett inlägg tar längre än fem minuter att skriva åker det i papperskorgen. Vem har tid att ägna timmar åt ett ynka inlägg? Vill någon tycka att jag saknar poäng eller rent av är en idiot är det fine. Det känns i alla fall bra mycket bättre än döden, något som detta offentlighetens monster tydligen riskerar.
torsdag 10 april 2008
Interaktivitet dödar!
Som återuppstånden bloggare lever jag visst ett farligt liv. Svenska Dagbladet skriver i dag om två amerikanska bloggare som drabbats av hjärtinfarkter. Enligt deras familjer som följd av de livsstilar just bloggandet skapat. Ett ganska märkligt kausalt resonemang. Men två svenska psykologer ger en mer nyanserad analys. Bland annat menar de att webbens gränslöshet och offentliga karaktär kan öka stress. Bloggarna drivs till att hela tiden producera mer innehåll, vara pålästa och interagera med sin publik. Något som alltså kan straffas med döden!
I framtiden möts vi kanske av små varningstexter på webben, med Socialstyrelsen som avsändare: "Interaktivitet dödar" och "Bloggande är beroendeframkallande och kan skada din hälsa allvarligt" är mina förslag. Finns det någon lobbygrupp som kan driva detta?
I framtiden möts vi kanske av små varningstexter på webben, med Socialstyrelsen som avsändare: "Interaktivitet dödar" och "Bloggande är beroendeframkallande och kan skada din hälsa allvarligt" är mina förslag. Finns det någon lobbygrupp som kan driva detta?
måndag 7 april 2008
Reklamforskning blir reklam om reklam
Flash-annons från resume.se 2008-04-07
Ibland kan det vara svårt att se några direkta genomslag av akademisk forskning i samhället. Men just i dag var det precis tvärtom. Min före detta lärare och numera goda vän, Marie Grusell, disputerade för några veckor sedan med avhandlingen Reklam – En objuden gäst? Nu ligger resultaten ute på webben, för allmänhetens beskådan, i form av annonser för annonsering. Ganska kul att se!
Human Relations
Jag har aldrig förstått mig på HR-personer. Ok, jag fattar att stora byråer och motsvarande har svårt att klara sig utan. Men det är en jäkla skillnad mot att ha kontakt med personer som faktiskt jobbar med det man själv vill ägna sig åt. Med gemensama referenspunkter blir kontakterna mycket mer givande, och man uppnår ofta samförstånd.
När jag varit i kontakt med HR-personer lägger man ofta på luren med ett eller flera frågetecken: "Men vänta nu, förstod hon vad jag menade? Och vad menade egentligen hon?" (Ofta en "hon".) Det är ju ett slags filter i kontakten med organisationen, på gott och ont. Helst av allt vill jag bara gå in till VD:n, explodera i fem minuters självförtroende, ge honom eller henne en mental kram och marchera ut.
I morgon ska jag ringa till en person med flera gemensama referenspunkter. Det ser jag fram emot!
När jag varit i kontakt med HR-personer lägger man ofta på luren med ett eller flera frågetecken: "Men vänta nu, förstod hon vad jag menade? Och vad menade egentligen hon?" (Ofta en "hon".) Det är ju ett slags filter i kontakten med organisationen, på gott och ont. Helst av allt vill jag bara gå in till VD:n, explodera i fem minuters självförtroende, ge honom eller henne en mental kram och marchera ut.
I morgon ska jag ringa till en person med flera gemensama referenspunkter. Det ser jag fram emot!
söndag 6 april 2008
Eldstorm
Jag och Michael gjorde en film i dag. Helt spontant. Den handlar om konsten att bygga upp förväntningar, men inte uppfylla dem. Youtube i ett nötskal.
lördag 5 april 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)